En utskrift från www.shia.se
Shia – Svenska handikapporganisationers internationella utvecklingssamarbet
I alla Shias projekt och program är de som själva är berörda, det vill säga fattiga människor med egen funktionsnedsättning, med och deltar i processerna. Det leder till hållbara resultat både på individ- organisations- och samhällsnivå.
Genom de projekt som Shias medlemsorgnisationer driver tillsammans med sina samarbetsorganisationer får de lokala organisationernas medlemmar ökad medvetenhet om sina rättigheter, de får större tillgång till utbildning och bättre möjlighet att försörja sig. Genom erfarenhetsutbyte med de svenska organisationerna har samarbetsorganisationerna utvecklat sin kapacitet att bedriva ett effektivt påverkansarbete gentemot beslutsfattare. Det har bland annat lett till att nya nationella handlingsplaner tagits fram och att lagstiftningen i flera länder stärkts för att bättre skydda människor med funktionsnedsättning, vilka ofta befinner sig i en väldigt utsatt situation.
Människor med funktionsnedsättning är ingen homogen grupp. Gemensamt är att de flesta lever ett mycket fattigt och utsatt liv. I övrigt har de olika funktionsnedsättningar, olika bakgrund och olika livssituation beroende på bland annat kön, klass och ålder. Denna skillnad syns tydligt i projektens olika resultat.
Fattigdomsanalysen för en döv människa är till exempel starkt kopplad till att han eller hon saknar ett språk och därmed en möjlighet att kunna kommunicera och delta. För en synskadad eller rörelsehindrad människa handlar fattigdomen ofta om bristande tillgänglighet och om brist på självkänsla, utbildning och försörjning. För en människa med intellektuell funktionsnedsättning är fattigdom bristen på möjligheten att få leva ett normalt liv, som till exempel att sköta sin hygien, laga mat, gå på museum, marknader och restauranger själv. Och att slippa bli uttittad. För en människa med medicinsk funktionsnedsättning finns en nära koppling mellan fattigdom och tillgång till medicin och vård. Exemplen på hur människor upplever och definierar fattigdom är många. Gemensamt är känslan av utanförskap och diskriminering.
Shia bidrar till att organisationer av människor med funktionsnedsättning stärks. Organisationerna erbjuder människor, som annars skulle ha fortsatt sina liv i utanförskap, kunskap om sina rättigheter och olika former av stöd för att bättre kunna delta i samhället. Organisationerna fungerar också som en mötesplats där medlemmarna kan dela sina erfarenheter med varandra.
Genom Shias och medlemsorganisationernas utvecklingssamarbete stärks samarbetsorganisationernas kapacitet att nå ut med sina budskap, påverka viktiga beslutsfattare och att bidra till en hållbar samhällsförändring.
I Tanzania har man i det så kallade Tecklaprojektet som är ett samarbete mellan den svenska rörelsehinderorganisationen DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, och dess systerorganisation CHAWATA inriktat förändringsarbetet mot att flickor med funktionsnedsättning ska ha rätt till samma utbildning som barn utan funktionsnedsättning.
Efter långa förberedelser med lokala myndigheter, skolor och föräldragrupper kunde 32 flickor med olika typer av funktionsnedsättning skriva in sig i den statliga allmänna skolan 2008. En uppföljning har visat att flickornas frånvaro inte skiljer sig från genomsnittet i skolorna. Projektet har även kommit att fungera som en modellverksamhet för hur inkluderande utbildning kan se ut, vilket har hjälpt organisationerna att bedriva påverkansarbete för att förmå myndigheterna att ta sitt ansvar.
I Bosnien-Hercegovina har personer med synskada bland annat fått stöd att träna sin orienteringsförmåga, utbildats i punktskrift och hur man använder specialanpassade datorer. Att själva kunna läsa, skriva och förstå information har lagt grunden till en ökad förståelse kring vad rättigheter är. Det har också ökat medvetenheten om vilka möjligheter som finns och vad samhället är skyldigt att göra för att öka möjligheterna till inkludering.
I Bolivia har organisationen Decoopso, Desarrollo para cooperativas sociales, bidragit till att många personer med funktionsnedsättning som tidigare varit instängda i sina hus och aldrig rört sig fritt i samhället fått kunskap om sina rättigheter och möjlighet till egen försörjning. Arbetskooperativen fungerar som ett bevis på att man kan bidra till samhällsutvecklingen ”trots” att man har en funktionsnedsättning.
Den ökade medvetenheten om mänskliga rättigheter har gjort att fler människor har börjat organisera sig och kräva sina rättigheter. Ett exempel är COOPART, ett av de kooperativ som består av flera personer med rörelsehinder. Kooperativet har genom aktivt påverkansarbete fått myndigheterna att ta på sig ansvaret för och bekosta både service och arbetstillfällen för kooperativets medlemmar. Man har också upprättat avtal med privata företag om att producera och sälja COOPART:s hantverksprodukter.
I Bosnien-Hercegovina ses barnuppfostran allmänt som något som kvinnan ska göra och i oerhört många fall lämnar fäderna snabbt familjen när det föds ett barn med funktionsnedsättning.
Jämställdhetsarbetet i projektet U.G. Majke Hendikepirane Djeces (ett samarbete mellan FUB och OASA) har bland annat gått ut på att uppmuntra papporna att delta i organisationens arbete. Det har gett goda resultat. Idag är betydligt fler fäder än tidigare med och arrangerar olika typer av aktiviteter. Att fäder ser värdet i föreningens arbete och i att synas tillsammans med sina utvecklingsstörda barn är viktigt ur många perspektiv.
I Sri Lanka har döv- och synskadeorganisationerna arbetat mycket med att utveckla sina kvinnokommittéer, vilket har gett kvinnorna en tydligare plats i organisationerna. Störst intresse har kvinnorna visat kring frågor om familjen, sexualitet, hälsa, utbildning och arbetsmarknad.
Många kvinnor har genom olika lånefonder i projekten ansökt om pengar för att starta eget. Den ekonomiska självständigheten leder nästan omgående till en ökad respekt, när kvinnorna bidrar till sin familjs försörjning.
I Nicaragua och Bolivia har de dövas organisationer bidragit till att teckenspråket 2009 blev erkänt som ett officiellt språk. Det har lett till att staten nu har ett visst ansvar att tillhandahålla tolkar, bland annat i skolorna.
I Brasilien har AMA, Associacão dos Amigos do Autista, med stöd och kunskapsutbyte från Shias medlemsorganisation Autism och Aspergerförbundet byggt upp ett kunskapscenter om autism. Den pedagogik, de verktyg och den kunskap som finns samlad på centret efterfrågas idag av institutioner, skolor och privatpersoner i hela Brasilien.
I Nepal sitter nu två representanter för funktionshinderrörelsen som delegater i konstitutionsförsamlingen. Detta har fått både nationell och internationell uppmärksamhet och har i hög grad underlättat funktionshinderrörelsens tillgång till politisk information och politiska forum. Ett tydligt resultat av representanternas arbete är att människor med funktionsnedsättning nu finns med inom nio olika artiklar i förslaget till den nya konstitutionen.
De nepalesiska organisationernas påverkansarbete har även bidragit till en ny nationell policy och handlingsplan för funktionshinderfrågor, ”Nepal Civil Service Act”. Den nya policyn, som reglerar tillsättningen av offentliga tjänster, innehåller en försäkran om att fem procent av alla arbetstillfällen inom den offentliga sektorn och administrationen ska vikas för människor med funktionsnedsättning. Dock kvarstår fortfarande arbetet med att få staten att leva upp till sina löften.
I Sri Lanka har den nationella funktionshinderrörelsen, med stöd från Shia, tagit fram en strategisk tioårsplan för hur de vill att situationen för människor med funktionsnedsättning ska förändras.
Funktionshinderrörelsen har samarbetat med serviceorganisationer och enskilda individer som arbetar med funktionshinderfrågor. Även departementen för sociala frågor, kvinnofrågor och utbildning har deltagit som observatörer i projektgruppen.
Den färdiga planen har överlämnats officiellt till landets regering, via representanter från nämnda departement. En positiv synnergieffekt av arbetet med tioårsplanen är att det skapas nätverk med andra organisationer och med lokala myndigheter och institutioner, liksom med departement på nationell och provinsnivå.
I Bosnien-Hercegovina vittnar både ledning och medlemmar i USGKS om att samarbetet med Shias medlemsorganisation SRF - Synskadades Riksförbund, starkt bidragit till att USGKS idag är landets mest betydelsefulla funktionshinderorganisation vad avser intressepolitiskt påverkansarbete.
Lagar om pension och funktionhinderersättning, ortopediska hjälpmedel, lagen om yrkesrehabilitering och lagen om ledarhundar har alla tillkommit genom samarbete med organisationens medlemmar. USGKS har även haft en klart ledande position i det nätverk som åstadkom att Bosnien-Hercegovina 2009 undertecknade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att konventionen ratificerades 2010. Att konventionen nu ska integreras i lagstiftningen är ett enormt genombrott.