Fattigdomsbekämpningen måste omfatta alla

FN:s millenniemål om att minska fattigdomen kan bara nås om människor med funktionsnedsättning finns med i arbetet mot fattigdomen. Och det gäller särskilt kvinnor och barn med funktionsnedsättning, för de är de mest stigmatiserade och marginaliserade av alla människor. Det slogs fast på seminariet Bistånd på lika villkor som Shia anordnade på internationella handikappdagen den 3 december.

En förutsättning för att fattigdomsbekämpningen ska kunna omfatta alla är att biståndsaktörerna skaffar sig kunskap om livsvillkoren för människor med funktionsnedsättning och försäkrar sig om att alla nås av insatserna och finns med i utvecklingssamarbetet.
Roland Håkansson, Shias ordförande

– En del tror att det blir dyrare om man inkluderar människor med funktionsnedsättning men det är helt fel. Alla vinner på det, om man bara tänker in alla från början. Shia har de kunskaper som behövs och delar gärna med sig till andra biståndsorganisationer, sa Shias ordförande Roland Håkansson.

FN:s millenniemål formulerades vid millennieskiftet och går ut på att fattigdomen i världen ska halveras till 2015. För att det ska vara möjligt ska åtta olika mål vara uppnådda. Ett av målen handlar om att alla barn i världen ska gå i grundskola. Enligt FN:s statistik går fler och fler barn i skolan och rapportering om huruvida det är möjligt att uppnå målet är därför optimistisk. Det är bara det att många barn med funktionsnedsättning inte ens är registrerade och alltså inte finns med i den hoppingivande statistiken. Det flesta går inte i skolan eftersom den inte är tillgänglig för dem. Ett annat skäl är att många fattiga familjer inte har råd att låta alla barn gå i skolan och då hamnar barnet med funktionsnedsättning sist i prioriteringen. Risken är särskilt stor om det är en flicka.

Fattigast bland de fattiga

Flickor och kvinnor med funktionsnedsättning är fattigast bland de fattiga.

Ann Jönsson, ledamot i Shias styrelse– De är diskriminerade på grund av sin sociala status, sin funktionsnedsättning och sitt kön. Det är omöjligt att tala om mänskliga rättigheter utan att ha ett könsperspektiv, sa Ann Jönsson, utredare på socialstyrelsen och ledamot i både Shias och Synskadades Riksförbunds styrelse.

Därför har Shias medlemsorganisationer genom åren haft många samarbetsprojekt för att stärka flickors och kvinnors livsvillkor. Ann Jönsson deltog nyligen i ett möte i Nairobi där synskadade kvinnor från tio afrikanska länder träffades för att utvärdera ett projekt som de haft tillsammans med Synskadades Riksförbund.

Syftet med projektet var att kvinnor ska börja ta plats i ledningen i synskadades organisationer, att männen ska lyssna på dem och att könsperspektivet ska finnas med i organisationsarbetet. Projektet har hjälpt kvinnor att ta små steg framåt i sina organisationer, men också i samhället.
– Celiwe Ngcebasi Mchobokazi från Swaziland berättade till exempel att tack vare vårt projekt har den första blinda kvinnan kunnat börja studera på universitet i hennes land. Vi ska glädja oss åt sådana framgångar och solskenshistorier, men de blir bara små öar i havet om inte strukturerna förändras, sa Ann Jönsson.

Både flickor och pojkar med funktionsnedsättning måste garanteras rätten att gå i skolan. Döva barn måste få tillgång till teckenspråk, barn med synskada måste få lära sig punktskrift, skolan måste bli tillgänglig för alla barn med funktionsnedsättning utifrån deras olika behov. Bland barn som inte har någon funktionsnedsättning men som har en mamma med funktionsnedsättning finns det också många som inte går i skolan på grund av fattigdom. De får det bättre, och en chans att gå i skolan, om deras mammor får det bättre.

För en tid sedan mötte Ann Jönsson handikapporganisationer i Rwanda och bad både män och kvinnor att berätta vilka frågor de ansåg att deras organisationer skulle prioritera. Männen satte utbildning och möjligheterna att försörja sig främst medan kvinnorna talade om barnen, kampen mot hiv/aids och våldet mot kvinnor. Döva kvinnor berättade att de ofta är rädda att gå ut därför att de vet att de är lämpliga våldtäktsoffer. Eftersom det inte finns några teckenspråkstolkar kan de ju inte vittna i rätten.

En arbetsplan för Sida

Sida har haft genus och jämställdhet som viktiga perspektiv i sitt arbete i många år. Numera finns också ambitionen att ha funktionshinder och funktionsnedsättning med och sedan 2009 finns det en arbetsplan för att få till ett mer medvetet arbete kring mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den gäller till 2012 då den ska utvärderas.

Christine Lundberg, programansvarig på Sida, berättade att Sida bland annat har bidragit till att funktionshinder och funktionsnedsättning numera nämns i landstrategierna för tolv länder. Man har ordnat utbildningar om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning från sammanlagt sextio länder. Sida har också beslutat att ge ekonomiskt stöd till FN:s särskilde rapportör i handikappfrågor. Men Christine Lundberg konstaterade att funktionshinder är en lågprioriterad fråga på hennes myndighet och att det råder brist på både kunskap, metoder, personal och engagemang.

Christine Lundberg, Sida– Det arbete som gjorts har varit mer inriktat på rehabilitering än på mänskliga rättigheter. Sida behöver resurser för att kunna arbeta med inkludering på det sätt som vi vill, men det är bekymmersamt eftersom myndigheten troligen kommer att ha färre anställda i framtiden.

Unicefs riktlinjer synliggör barn med funktionsnedsättning På Unicef vill man också göra mer än man gjort hittills, berättade Unicef Sveriges generalsekreterare Veronique Lönnerblad.
– Vi talar om alla barn och arbetar för alla barn. Det är en del av inkluderingen, men konsekvensen är att barn med funktionsnedsättning inte blir synliga, sa hon.

Därför har man formulerat riktlinjer för arbetet med barn med funktionsnedsättning. Riktlinjerna handlar framför allt om att förebygga funktionsnedsättning, bland annat med god mödravård, att stoppa diskriminering och främja alla barns utveckling, att granska ländernas budgetar och säkerställa att regeringarna kommer ihåg att det finns barn med funktionsnedsättning. Unicef ska också arbeta för att göra allmänheten medveten om barnens livsvillkor. De måste också finnas med i situationsanalysen som görs inför varje biståndsprojekt som inleds i ett land.
Veronique Lönnerblad, Unicef

– Unicef kan arbeta för att funktionshinder funktionsnedsättning blir variabler i all statistik. Länderna behöver ju veta hur många barn det finns med funktionsnedsättning. Det vet de inte i dag, sa Veronique Lönnerblad.

En grov uppskattning säger att två och en halv procent av världens befolkning är barn med funktionsnedsättning. Om man räknar in barn med inlärningssvårigheter beräknas det vara tio procent.

Unicef var med och verkade framgångsrikt för att frågor som specifikt handlar om barn skulle komma med i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Organisationen har också gett ut en skrift som förklarar konventionen för barn.

Barn far mest illa vid kris och katastrof

Det är alltid barnen som far mest illa vid kriser och katastrofer och Unicef finns på plats för att rädda och stödja dem, men behöver göra mer för de allra mest utsatta barnen, de med funktionsnedsättning, sa Veronique Lönnerblad.
– Det är inte lätt att vara på flykt om man inte kan gå. Barn med funktionsnedsättning riskerar mer än andra barn att bli övergivna och utsatta för övergrepp. Flyktingläger är en dålig miljö för alla barn och särskilt för barn med funktionsnedsättning eftersom ingenting är ordnat för dem.

Kjell Larsson, senior advicer på MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, uppmanade seminariedeltagarna att försöka föreställa sig hur det är att leva i ett tältläger där det inte finns toaletter av något slag. Det är förfärligt för alla och ännu värre om man har en funktionsnedsättning, sa han och visade bilder från ett av de tältläger som människor i Haiti fortfarande bor i efter jordbävningen för ett år sedan.

Sedan några år samarbetar Shia och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, för att Sveriges humanitära insatser vid kriser och katastrofer ska omfatta även människor med funktionsnedsättning. Tillsammans utbildar man ett antal personer i frågor som gäller funktionshinder. Under åren 2010 till 2012 ska det ordnas tre kurser årligen.
Kjell Larsson, MSB

– De som fått utbildning kan nu åka ut till katastrofområden för att se till att även människor med funktionsnedsättning får hjälp. Vi ska också rekrytera uppemot tjugo personer med funktionsnedsättning till katastrofarbetet. Vi vill visa att det går, sa Kjell Larsson.

Värderingsförändring

MSB arbetar för en värderingsförändring i organisationen. Alla som reser ut i katastrofarbete ska skriva under en ”code of conduct”, regler för hur man uppför sig, och i den uppmärksammas människor med funktionsnedsättning. Alla katastrofarbetare ska förvissa sig om att människor med funktionsnedsättning får hjälp och frågan om funktionshinder ska finnas med på checklistan när man skriver sin arbetsrapport. Värderingsförändringen behövs också bland brandmän och den tvååriga brandmansutbildningen, som MSB har ansvar för, behöver ändras. I dag handlar en enda lektionstimme om funktionshinder. Det ska bli mer.

Kjell Larsson gav också Sida ett ord på vägen.
– Mot bakgrund av den kunskap om funktionshinder som min egen myndighet har skaffat sig föreslår jag att Sida ändrar reglerna för att få anslag till biståndsprojekt. Sätt som villkor att människor med funktionsnedsättning inkluderas i arbetet!

Malena Sjöberg