Berättelse av en rullstolsman - eller vikten av att bli sedd som den man är

På FN-dagen den 28 oktober deltog Roland Håkansson, Shias ordförande, i FN-förbundets arrangemang på Centralstationen i Stockholm. Det var många resenärer som tog sig tid att stanna upp en stund för att lyssna på det som Roland och flera andra talare hade att säga om mänskliga rättigheter, millenniemålen och hur vi får en bättre framtid.

-Jag kanske inte syns så bra, det beror på att jag använder rullstol för att ta mig fram eftersom jag fick polio i barndomen. Så inledde Roland, när det var hans tur att tala.

Ni som står tillräckligt nära för att se mig, ser oftast, åtminstone till en början, bara rullstolen och tänker kanske, gud vad jobbigt, hoppas att samhället trots neddragningar ändå ger tillräcklig vård och service. Jag skulle hellre vilja att ni tänkte, ok han använder rullstol, men han är väl ungefär som vi andra. Först då tror jag att det finns en chans att vi blir räknade med. Att människor förstår att vi har samma behov och måste få samma mänskliga rättigheter tillgodosedda som alla andra. Det handlar bland annat utbildning, jobb och nära relationer.

Min rullstol är endast är ett exempel, en symbol, för en form av funktionsnedsättning. Men att leva med en funktionsnedsättning kan innebära många olika saker; psykosociala problem, svårigheter att höra, se eller kunskapsmässigt förstå olika sammanhang, för att bara nämna några exempel.

Olika avstämningsmöten har hållits angående millenniemålen där politiska ledare från alla världens hörn har samlats för att diskutera om vi kommer att klara målen till år 2015. Ett av målen handlar om att alla barn skall få möjlighet att gå i grundskolan.

Visste ni att över 90 procent av barn med funktionsnedsättningar i utvecklingsländerna inte går i skolan? Dessa barn och orsakerna till att de inte går i skolan syns inte i statistiken. Ändå är världens ledare relativt optimistiska om att utbildningsmålet kommer att uppnås!

Jag vågar påstå att jag är skeptisk. Hur har det blivit så här? Millenniemålen formulerades i en tid då det inte var självklart att människor med funktionsnedsättning skulle delta i samhället som likvärdiga samhällsmedborgare. Från 2006 har FN en ny konvention som handlar om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige och ett hundratal andra länder har erkänt konventionen.

Den kommer att få stor betydelse för våra möjligheter att leva som andra, med samma rättigheter och skyldigheter. Men detta blir möjligt bara om konventionen används som ett verktyg för att alla skall innefattas i arbetet för att millenniemålen skall uppnås.

Jag tror inte det räcker med att vi försöker få politiker medvetna och intresserade utan det behövs ett bredare samhällsengagemang för dessa frågor. Det är ingen särfråga utan ett allmänintresse att alla skall få möjlighet att delta i samhället och leva som andra. Det är därför jag sitter här idag och berättar om varför jag arbetar i Shia. Exakt som vårt namn uttyds så arbetar vi för Solidarity, Human Rights, Inclusion, Accessibility, särskilt i fattigare länder. Välkomna att stödja vårt arbete!