Välgångshälsning från Mårten Grunditz, Sveriges ambassadör i FN

Kära jubilar och gäster

Funktionshinderspolitiken har tagit och fortsätter att ta gigantiska kliv i Förenta Nationerna. Vem hade kunnat tro, för trettio år sedan, att vi skulle nå så långt? Att en specialrapportör för funktionshindersfrågor skulle instiftas? Att internationella standards skulle utarbetas? Att en konvention i absolut global framkant skulle utarbetas – och därtill ratificeras i oöverträffad fart?

Vi behöver inte leta långt. För här i rummet finns personer och organisationer som inte bara trodde, utan var fast beslutna att ta FN dit man är idag – och som vill ännu längre, ända fram. De är ju så gott som årsbarn, SHIA och den intensiva globala policy- och rättsutvecklingen inom funktionshindersfrågor. Vårt hurra träffar därför bägge.

Jag har själv haft förmånen att, på plats i New York, utforska FN:s funktionshinderspolitiska universum. Tidigare i höstas satt Sverige ordförande för statspartskonferensen till konventionen. Det övergripande temat för konferensen var enabling development eller ”möjliggörande utveckling”. Under tre dagar förde cirka 800 deltagare diskussioner kring internationellt utvecklingssamarbete, rätten till arbete och sysselsättning, samt deltagande i det politiska och offentliga livet. Statspartskonferensen bekräftade sitt värde och sin roll som ett sant globalt funktionshinderspolitiskt forum.

Det ska bli lika spännande att leda nästa års konferens. Tema har ännu inte bestämts, men ett av förslagen är tillgänglighet och informationsteknologi. IT har ju en enorm potential för att öka frihet och välstånd, för att katalysera och accelerera utveckling. Den här potentialen måste tillvaratas och utvecklas för alla.

Konventionen är ett oerhört rikt instrument. Arbetet med att implementera den pågår på olika nivåer. Denna höst har Sverige tillsammans med Mexiko och Nya Zeeland drivit en resolution i FN:s generalförsamling till stöd för konventionen. Resolutionen antogs för tio dagar sedan och genom den utökas mötestiden för konventionskommittén. Kommittén, som har den övergripande tillsynsuppgiften, befinner sig nämligen i en övergångsfas – där man börjat behandla statspartsrapporter, utveckla jurisprudens, m.m. Vi ser alla spänt fram emot att en ännu bättre rustad kommitté bistår de nuvarande 107 statsparterna – liksom de tillkommande – i implementeringen av sina konventionsåtaganden.

Vid sidan av de mellanstatliga processerna i FN, finns det viktiga arbetet genom de s.k. fonderna och programmen. Sverige är en biståndsaktör i FN, kanske särskilt inom det humanitära. Regeringens färska handlingsplan för funktionshindersrelaterat utvecklingssamarbete är ett kraftfullt verktyg i utrikesförvaltningens händer. Genom planen kan vi nämligen utnyttja vår aktörsroll för att tillförsäkra genomslag för ett funktionshinderspolitiskt perspektiv i FN:s utvecklingssamarbete.

Ett exempel är UN Women. Det bildades till vår glädje sommaren 2010 och har varit operativt i snart ett år. Som en av de största givarna har Sverige en plats i styrelsen och år 2011 har vi även varit vice ordförande. När styrelsen i somras antog UN Womens strategiska ramverk fanns där med ett funktionshinderspolitiskt perspektiv.

Helt nyligen beslutade också FN:s generalförsamling att hålla ett högnivåmöte år 2013 om internationella utvecklingsmål och funktionshinder. Det blir en viktig kontrollstation och inlaga till utmejslandet av ”post 2015”-ramverket. Säkert vet de församlade här idag huruvida mötet i sydkoreanska Busan om biståndseffektivitet lyckades integrera ett funktionshinderspolitiskt perspektiv, vilket så många arbetade för.

Alla de här processerna och föresatserna konvergerar eller utmynnar i samma självklara påbud: ingen fattigdomsbekämpning är meningsfull, effektiv eller rättvis om den ignorerar potentialen hos en miljard människor. Det är en insikt som sjunker in hos alltfler och som leder till alltmer handling. Det internationella samfundet – FN, Världsbanken, m.fl. – är alltså på väg att hinna ikapp, eller om man så vill: på väg att undanröja ett av utvecklingsparadigmets mest bedövande handikapp.

Men för att man ska nå ända fram, till en förändrad och förbättrad vardag för personer med funktionsnedsättning, krävs organisationer som handfast arbetar med att möjliggöra och förverkliga den vardagen. SHIA är en sådan organisation och en av de främsta i sin bransch. Det är därför vi är här idag och det är därför vi firar SHIA.

Mårten Grunditz