Gäster från Nicaragua berättade sina minnen och personliga erfarenheter

Gäster från samarbetsorganisationer i Nicaragua.








Från anonymitet till delaktighet

David Lopez, ordförande i OCN – MT - organisationen för människor med synskada i Nicaragua - gästade jubileet och berättade om sina erfarenheter av att leva som blind i Nicaragua.

– När jag var ung var jag väldigt upptagen av att tänka på mig själv och mina egna behov. Som medlem i OCN – MT var jag mest intresserad av vad organisationen kunde ge mig personligen. Genom samarbetet med SRF – Synskadades Riksförbund – och Shia har jag förstått vikten av att arbeta för kollektivet och ökade rättigheter för alla människor med funktionsnedsättning, berättade David.

Det är genom att utbyta tankar och idéer med SRF som David har fått upp ögonen för organisationens roll i samhället. Han berättade att han får mycket inspiration när SRF berättar om folkrörelsernas roll i Sverige. De kopierar inte den svenska modellen, men lyssnar och anpassar idéerna och tipsen till sin egen verksamhet.

– Idag tycker jag att det är jätteintressant att se hur en människa förändras när han eller hon får verktyg att förbättra sin egen situation. De vågar ta sig ut ur sina hus, blir mer aktiva och är med och utvecklar hela organisationen, sade David som också berättade om hur medlemmarnas syn på sig själva och sin egen förmåga har förändrats under de 10 år som organisationen har samarbetet med SRF:

– Innan vi inledde samarbetet visste vi inte vad vi skulle kalla oss utan använde samma nedvärderande termer som användes av samhället i övrigt. Idag har vi för länge sen slutat att kalla oss "invalider", oförmögna. Vi säger som det är, att vi lever med en funktionsnedsättning. Nu vet vi att det inte är på grund av oss som vi inte kan fungera fullt ut i samhället, utan att det är samhället som inte är anpassat till oss, konstaterade David Lopez.

******************

Stödet från Sverige har stärkt vårt rättighetsarbete

ANSNIC – den nationella dövföreningen i Nicaragua – har samarbetat med den svenska dövrörelsen i 22 år. Det har stärkt organisationen och hjälpt dem att bedriva ett framgångsrikt påverkansarbete.

Javier Lopez, ordförande i ANSNIC, har varit aktiv i organisationen länge och kan blicka tillbaka på många års samarbete med SDR – Sveriges Dövas Riksförbund – och Shia. Det var många år sen han för första gången besökte Sverige.

– Min första resa till Sverige utvecklade mig som person och hjälpte mig att se vikten av att hjälpa andra. Stödet från Sverige har bidragit till utvecklingen av vår organisation. Det har också stärkt oss i vårt arbete för ökade rättigheter, sade Javier.

Yvonne Morales, också hon medlem i ANSNIC, berättade om hur organisationen har bidragit till hennes personliga utveckling och till att hon är den hon är idag.

– Jag var 12 år när jag lärde mig teckenspråk. När jag hade fått ett språk kunde jag börja ta del av alla de aktiviteter som ANSNIC anordnade med stöd från DDF – Dalarnas Dövas Förening (lokalförening inom SDR ). Jag har bland annat gått kurser i organisationsutveckling, jämställdhet, politisk påverkan och hiv/aids, vilket har varit otroligt lärorikt, berättade Yvonne.

Idag går Yvonne på universitetet och kommer snart att ta sin universitetsexamen i pedagogik. Hon är delegat inom det nationella förbundet för döva och jämställdhetsrådgivare inom funktionshinderrörelsens paraplyorganisation FECONORI.

– Som medlem i ANSNIC har jag fått möjlighet att utveckla mig själv och att få kunskap om saker som gör att jag idag kan arbeta för dövas rättigheter, berättade hon.

******************

Min dotter har lärt mig mest av alla

För 29 år sen började Rosa Montanos resa inom funktionshinderområdet. Det var samma år som hennes dotter föddes. Rosa är medlem och styrelseledamot i den nicaraguanska organisationen Los Pipitos, samarbetsorganisation till FUB Jämtland – Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.

– Min dotter är den person som har lärt mig mest av alla, berättade en rörd Rosa.

Rosa visar ett tecken med sin hand. Det var genom det tecknet som Rosas dotter för första gången kommunicerade med omvärlden.

– Innan min dotter gjorde det tecknet trodde jag inte att vi skulle kunna bygga upp en relation oss emellan, berättade hon. Men när vi sakta men säkert hittade vårt sätt att kommunicera, började jag hämta mig från den effekt hennes funktionsnedsättning hade haft på mig.

Tillsammans med 20 andra föräldrar grundade Rosa den första organisationen för människor med intellektuell funktionsnedsättning i Nicaragua, Los Pipitos. Organisationen har under åren växt till en stor organisation, och sedan fem år tillbaka sitter Rosa i styrelsen.

– Jag känner väldigt starkt för kampen för rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Vi har lärt oss att lämna individualismen bakom oss och att kämpa för mer och bättre utbildning för människor med funktionsnedsättning. För mig är det att kräva de rättigheter min dotter nekades, sade Rosa.

Uppdaterad 2011-12-14 av Redaktionen