Berättelser från Nepal och Tanzania

Rätten till ett språk och hjälpmedel är viktiga frågor i Nepal

Raghav Bir Joshi från Nepal vittnade om de grundläggande behoven av rätten till ett språk. Han berättade att samarbetet med den svenska dövrörelsen har varit oerhört värdefullt för utvecklingen för döva i Nepal.

Raghav har länge varit medlem i en av dövorganisationerna i Nepal och är idag även parlamentsledamot och verksam i en regeringskommitté.

– När vi började samarbetet hade vi bara några få tecken, idag har vi över 4000 tecken, sade Raghav, som i Nepal och annorstädes alltid framhåller vikten av att arbeta för dövas rätt till teckenspråk och att hjälpmedel för människor med funktionsnedsättning ska vara en rättighet.

Han visade stolt upp en av tre volymer teckenspråkslexikon och berättade att det kontinuerligt samlas in fler ord. Vissa teveprogram har också börjat teckenspråkstolkas, till exempel ett informationsprogram där han själv medverkar.

– Det var genom samarbetet med den svenska dövrörelsen som vi började arbeta med påverkansarbete. Nu när jag själv sitter i parlamentet fortsätter jag givetvis att driva rättighetsfrågor för personer med funktionsnedsättning, berättade han.

Att minska fattigdomen är en förutsättning för att förbättra situationen för människor med funktionsnedsättning

Pangarasi Msongore, generalsekreterare i TUSPO, en tanzansk organisation för människor med psykiatrisk funktionsnedsättning, var ytterligare en av jubileets hedersgäster. Han berättade att de flesta människor med funktionsnedsättning i Tanzania lever på landsbygden, utestängda från sociala och ekonomiska aktiviteter.

– Våra funktionshinderorganisationer har inget statligt stöd och har därför blivit väldigt beroende av stödet från Shia och de svenska organisationerna. Det är på många sätt problematiskt och något vi arbetar för att förändra, berättade han. En positiv utveckling är att vi från och med 2010 har en lag för människor med funktionsnedsättning, men problemet är att regeringen trots det har väldigt lite intresse av att driva våra frågor, fortsatte han.

Pangarasi framhävde kopplingen mellan funktionshinder och fattigdom och berättade att de tanzaniska organisationerna menar att det inte går att få en långsiktig lösning på de problem som människor med funktionsnedsättning har om man inte samtidigt arbetar med att bekämpa fattigdomen.

Både Pangarasi och deltagare i publiken talade om hur viktigt det är med utbildning och hänvisade till en nyligen publicerad studie som visar att endast två procent av barn och unga med synskada går i skolan.

– Det är oerhört viktigt att vår regering börjar inse att de måste tillhandahålla utbildning för alla barn, sade Pangarasi. I vårt program är därför rätten till utbildning en av de viktigaste frågorna vi driver. Utbildning är ett första steg till egen försörjning och minskad fattigdom.

Pangarasi lyfte också frågan om hiv/aids och berättade att ett stort problem för människor med funktionsnedsättning i Tanzania är att informationen om hiv/aids inte är tillgänglig för stora grupper inom funktionshinderrörelsen.